Ensamseglaren by Anna Högberg Attack
Tracklist
| 1. | I. Ensamseglaren / Inte Ensam | 17:40 |
| 2. | II. Gnistran / Hematopoesi / Emlodi | 15:52 |
Credits
released October 3, 2025
Anna Högberg Alto Saxophone
Elin Forkelid Tenor Sax
Niklas Barnö Trumpet
Maria Bertel Trombone
Per Åke Holmlander Tuba
Dieb13 Turntables
Alex Zethson Piano
Finn Loxbo Guitar + Saw
Gus Loxbo Double Bass + Saw
Kansan Zetterberg Double Bass
Anton Jonsson Drums
Dennis Egberth Drums
All Music by Anna Högberg (ncb/Stim). Recorded by Niklas Lindström and Calle Gustavsson at Atlantis Grammofon, Stockholm: 15-16 October 2024. Mixed by Niklas Lindström at Atlantis Grammofon. Mastered by Andreas [Lupo] Lubich. Innersleeve Photos by Tina Axelsson. Cover Photographer Unknown. Design by John Chantler. This Release has Received Financial Support from Kulturrådet, the Swedish Arts Council. c + p 2025. This lp is Fönstret—16.
Notes
Fönstret is a division of the Edition Festival for Other Music, the annual festival initiated and organised by John Chantler which ran from 2016—2024. Across its history the edition festival has presented work by, among many many others: Okkyung Lee, Ellen Fullman, Peter Brötzmann, Sarah Hennies, Terre Thaemlitz, Marginal Consort, Anthony Braxton, Annea Lockwood, Ellen Arkbro, Dewa Alit & Gamelan Salukat and Catherine Christer Hennix.
Fönstret is the festival’s outlet for publishing new work and surfacing material from the festival archives across books, cds, LPs and digital media and includes releases by Marja Ahti, [Ahmed], Lisa Ullén, Daniel M Karlsson, Isak Hedtjärn, Finn Loxbo and Kommun.
www.edition-festival.com
[1] Anna Högberg’s original Swedish: “Jag stod på toppen av berget och såg ut över landskapet som var så vackert att det gjorde ont i bröstet. Ljuset vibrerade, tiden stannade och konturerna var för en stund upplösta. Allting var förändrat, jag kände det då. Jag tog era små händer för att inte mista kontakten med marken. Sen sprang vi nedför berget, skrubbsår på knäna. Ändå hann vi inte fram. Du hade redan lagt undan alla sjökort, lossat förtöjningarna och styrt ut bland kobbarna. Mamma stod och vinkade från bryggan. Du var ensam, du ville ha det så, det skulle bara vara du i båten den här gången. Jag ropade efter dig, jag tror att du hörde och att du kände dig mindre ensam. Vi kunde inte bära varandra längre. Hur mycket vi än försökte. Vi tvättade våra skrubbsår i strandkanten och strödde tårar och rosenblad i viken. Barnen skrattade och letade efter skatter under vattenytan. Vi ropade på dem att det var dags att komma upp. De frös och vi värmde dem i våra famnar. Den ena sprang i förväg, den andra upp på axlarna. Uppför berget, vårat berg.”
[2] This text is adapted from a translation of a text ‘Det Sista Steget’ (the last stage) read by Anna’s aunt (a priest within the Swedish Church) at her father’s funeral:
Vi människor har i alla tider haft olika bilder av övergången mellan liv och död. Många beskriver den som en resa över en flod eller ett hav till det land vi ännu inte känner.
Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser en vacker farkost som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, för att till slut försvinna som en
liten prick vid horisonten. Då hör du någon vid din sida säga: "Nu har hon lämnat oss”.
Lämnat oss for vad? Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon lika stor och vacker som när hon låg vid stranden.
Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.
Anna Högberg Alto Saxophone
Elin Forkelid Tenor Sax
Niklas Barnö Trumpet
Maria Bertel Trombone
Per Åke Holmlander Tuba
Dieb13 Turntables
Alex Zethson Piano
Finn Loxbo Guitar + Saw
Gus Loxbo Double Bass + Saw
Kansan Zetterberg Double Bass
Anton Jonsson Drums
Dennis Egberth Drums
All Music by Anna Högberg (ncb/Stim). Recorded by Niklas Lindström and Calle Gustavsson at Atlantis Grammofon, Stockholm: 15-16 October 2024. Mixed by Niklas Lindström at Atlantis Grammofon. Mastered by Andreas [Lupo] Lubich. Innersleeve Photos by Tina Axelsson. Cover Photographer Unknown. Design by John Chantler. This Release has Received Financial Support from Kulturrådet, the Swedish Arts Council. c + p 2025. This lp is Fönstret—16.
Notes
Fönstret is a division of the Edition Festival for Other Music, the annual festival initiated and organised by John Chantler which ran from 2016—2024. Across its history the edition festival has presented work by, among many many others: Okkyung Lee, Ellen Fullman, Peter Brötzmann, Sarah Hennies, Terre Thaemlitz, Marginal Consort, Anthony Braxton, Annea Lockwood, Ellen Arkbro, Dewa Alit & Gamelan Salukat and Catherine Christer Hennix.
Fönstret is the festival’s outlet for publishing new work and surfacing material from the festival archives across books, cds, LPs and digital media and includes releases by Marja Ahti, [Ahmed], Lisa Ullén, Daniel M Karlsson, Isak Hedtjärn, Finn Loxbo and Kommun.
www.edition-festival.com
[1] Anna Högberg’s original Swedish: “Jag stod på toppen av berget och såg ut över landskapet som var så vackert att det gjorde ont i bröstet. Ljuset vibrerade, tiden stannade och konturerna var för en stund upplösta. Allting var förändrat, jag kände det då. Jag tog era små händer för att inte mista kontakten med marken. Sen sprang vi nedför berget, skrubbsår på knäna. Ändå hann vi inte fram. Du hade redan lagt undan alla sjökort, lossat förtöjningarna och styrt ut bland kobbarna. Mamma stod och vinkade från bryggan. Du var ensam, du ville ha det så, det skulle bara vara du i båten den här gången. Jag ropade efter dig, jag tror att du hörde och att du kände dig mindre ensam. Vi kunde inte bära varandra längre. Hur mycket vi än försökte. Vi tvättade våra skrubbsår i strandkanten och strödde tårar och rosenblad i viken. Barnen skrattade och letade efter skatter under vattenytan. Vi ropade på dem att det var dags att komma upp. De frös och vi värmde dem i våra famnar. Den ena sprang i förväg, den andra upp på axlarna. Uppför berget, vårat berg.”
[2] This text is adapted from a translation of a text ‘Det Sista Steget’ (the last stage) read by Anna’s aunt (a priest within the Swedish Church) at her father’s funeral:
Vi människor har i alla tider haft olika bilder av övergången mellan liv och död. Många beskriver den som en resa över en flod eller ett hav till det land vi ännu inte känner.
Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser en vacker farkost som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, för att till slut försvinna som en
liten prick vid horisonten. Då hör du någon vid din sida säga: "Nu har hon lämnat oss”.
Lämnat oss for vad? Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon lika stor och vacker som när hon låg vid stranden.
Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.








