Underbara minnen from Skymningslandet by Järncell

Jag håller andan, trots att jag borde skrika. Det är så mycket som är fel.
Jag borde stanna och inte se tillbaka, men det är omöjligt jag vet.

Ett tragiskt och klart missförstånd, fick saker att bli återvinning.
Så mycket försvann i ett brev. Ett utplånat liv är kontentan utav det.

Den natten så grät jag mig till söms. Det var underbara minnen. Dom försvann och blev till spillror på en gång.
Men jag minns det som om det var igår. Det berikar mina sinnen, när vi satt där med en cigg på din balkong.
Nu har åren gått. En sak jag har förstått. Jag förbannar mig själv och allt jag gör.
Jag blundar och känner att jag har alla sakerna tillbaka. Men den tanken blir till grus när allt jag ser. Är ett brev.

Din torra humor. Ditt sätt att alltid finna, en väg ur all problematik.
Jag kommer andas så länge kroppen vill det.
Det arv du gav mig är mitt liv.

Så tack för all spontanitet. Du kommer mig alltid beröra.
Jag ångrar allt dumt som jag gjort. Förbannar mig själv för alltid vara fel.

Den natten så grät jag mig till söms. Det var underbara minnen. Dom försvann och blev till spillror på en gång.
Men jag minns det som om det var igår. Det berikar mina sinnen, när vi satt där med en cigg på din balkong.
Nu har åren gått. En sak jag har förstått. Jag förbannar mig själv och allt jag gör.
Jag blundar och känner att jag har alla sakerna tillbaka. Men den tanken blir till grus när allt jag ser. Är ett brev.

• Punk
• trallpunk
• Linköping